jag är neontönten som snubblar fram i livet.

söndag 6 januari 2008

the drugs don´t work.


efter 20 dagars arbetande sitter en väldigt sliten tilda faktiskt på utsidan av baren med astrid. gäspande och med malande smärta i magen. av förmycket stress, förlite sömn och galna matvanor.
faktiskt ledig. två dagar.
förbannad över att missat hela jul nyår känslan. vankade hem kl8 på nyårsdagen efter 14h barslit. endast doften kvar, krutet från raketerna som hade avfyrats åtta timmar innan.
längtar efter ett riktigt hem.
ett där mina foton med mina älskade klär väggarna.
ett där det finns ett stort köksbord med kärlek.
ett där det finns en stor röd soffa där mina katter vilar.
ett där jag har mina samlade saker runt omkring mig.
just nu känns det så avlägset. och fan vad ont det.
malte. moa.
men livet har sina tvära svängar. och hon lär sig leva efter sina misstag.
just nu vill jag ha.
sandras värme. och balkong.
mors betryggande ord.
lillebrors kärlek. och gnistrande blick.
ett hem. en trygghet. en borg.
mina älskade.

2 kommentarer:

sandra sa...

massa kärlek <3

Unknown sa...

förstår dig fullt ut tilda!

dem där jävla garderobsköken gick en på nerverna!